Handikappforum, en samarbetsorganisation för nationella handikapporganisationer, genomförde vid årsskiftet 2020–2021 en undersökning som kartlade upplevelserna av skolans vardag för föräldrar till funktionshindrade och funktionshindrade barn i grundutbildningen med stöd av Centrum för mänskliga rättigheter. Målet var att ta reda på familjernas upplevelser av barnets skolgång och smidigheten i skolans vardag, samt genomförandet av stöd för lärande och skolgång. Undersökningen gjordes på både finska och svenska. 595 föräldrar svarade på enkäten.
Enligt erfarenheter från föräldrar till barn med funktionsbegränsning och funktionsnedsättning är stödåtgärderna i skolan ojämnt genomförda, varierande och på många håll ofullständiga, särskilt i allmänbildningsklasser och undervisningsgrupper. Cirka 40 % av föräldrarna var missnöjda med genomförandet av stöd för att lära och gå i skolan och få hjälp under skoldagen. Bemanningen i skolorna är strikt och föräldrar påpekade till exempel det otillräckliga antalet skolkuratorer och den höga omsättningen. Enligt 43 % saknade lärare och vägledare expertis för att stödja inlärning av funktionshindrade barn, särskilt barn med ett neurospektrum.
Stödet implementerades inte i tid
Föräldrarna fick ett stort ansvar för att organisera lämpliga stödinsatser för barnet. Ungefär hälften av föräldrarna ansåg att barnet inte fått stöd i tid. Några av familjerna fick kämpa i åratal för att få stödåtgärder. I praktiken har stödet inte alltid realiserats i enlighet med planerna och journalerna. Det var svårt att få hjälp och stöd för situationer utanför lektionerna, som raster och måltider. Det var svårt att få stöd för social interaktion, särskilt om barnet var kognitivt skickligt. Föräldrar till barn med funktionsbegränsning och funktionsnedsättning som studerade i en allmän undervisningsklass eller undervisningsgrupp var klart mer missnöjda med det lärande- och skolstöd som deras barn fick än föräldrar till barn i en specialklass.
Utmaningen är bullriga och trånga skollokaler
Föräldrar berättade också om stora undervisningsgrupper, brist på smågruppsplatser, och bullriga och trånga skollokaler i förhållande till antalet barn där det var svårt för barnet att koncentrera sig. Bullriga och trånga utrymmen i förhållande till antalet barn, som används av flera undervisningsgrupper samtidigt, är utmanande för många barn med funktionsbegränsning och funktionsnedsättning. Individuella arrangemang och anpassningar genomfördes i skolan på ett mycket varierande sätt och 37 % ansåg att de inte tillgodoser barnets behov. Barnen hade inte alltid fått de hjälpmedel de behövde under skoldagen och föräldrarna hade ofta fått skaffa dem själva. Skolpersonalen saknade också expertis i användandet av hjälpmedel och hur man vägleder deras användning.
Enligt föräldrarnas svar var stödet för att lära och gå i skolan och anpassningar efter behov det svagaste för barn med neurospektrum. Föräldrarna till dessa barn berättade om många problem och förseningar med att få de stödåtgärder, individuella arrangemang och anpassningar av skolmiljön som barnen behövde.
Läs mer
Suomeksi
